Mina råd vid val av kamerautrustning (Utrustningstips)

Tyvärr medger inte min tid att svara på frågor via mail eller telefon.
Vill du veta mera är du välkommen på någon av mina fotokurser.

Kamerahuset
Kamerahus med små sensorer, de så kallade APS-C formatet som exempelvis Canon 14,8x22,2 och Nikon 15,6x23,7 mm, kan inte leverera lika bra bildfiler som kameror med större sensorer, om tekniken i övrigt är lika. Storleken har betydelse, det bara är så. Därmed inte sagt att dessa kameror med sina små sensorer är dåliga. De levererar oftast bildfiler i en kvalitet som gott och väl räcker för de flestas behov. Skärpedjupet påverkas av formatet. Med en stor sensor ökar möjligheten att frilägga ett motiv med hjälp av kort skärpedjup vilket ofta är en fördel. Vid makrofotografering är det tvärt om. Då är det ofta en fördel med det större skärpedjupet som den lilla sensorn ger. Vid fotografering med teleobjektiv tror många att man har nytta av den brännviddsförlängning (jämfört med 35 mm format) som den lilla sensorn ger, men riktigt så är det inte. Det är mer rätt att säga att man inte alltid kan tillgodogöra sig den bättre bildkvalitet som fullformat ger. Anledning är att man ofta beskär (delförstorar) bilden och använder då bara en mindre del av det sensorn fångat.

Idag finns det kamerahus med fullformatssensorer (24x36mm) som är robusta, snabba och ger utomordentligt bra bildkvalitet. Jag tänker då på Canons proffsmodell 1DX (18,1 megapixel) och Nikon D4S (16,2 megapixel). Canon 5D MKIII, Canon 6D, Nikon D750 och Sony SLT-A99V är också s.k. "fullformatskameror". De ger bilder i proffsklass, men kamerahusen hör hemma i amatörklassen. Man får vad man betalar för.

 Fullformatskameror med många små pixlar som Nikon D810 (36,3MP) och Canon 5DS / 5DS R (50,6MP) ger bilder med mycket stor detaljrikedom.

Vilken är Canons bästa kamera just nu 1DX eller 5DS R? 
Under optimala förhållande d.v.s. bra ljus, stadigt stativ m.m. ger 5DS R bildfiler med klara och rena färger, hög detaljrikedom och bra kontrast. 1DX kommer tillkorta när det gäller såväl färger, detaljrikedom som kontrast.
För landskapsfotografen är 5DS R Canons bästa kamera just nu, men hur är det för fågelfotografen? Den fråga som många ställer sig är om man kan fotografera på längre avstånd om man köper en 5DS R? Svaret är ett ja, men bara under gynnsamma förhållanden.

När ljuset är bra, stativ och stativhuvud är topp, ingen blåst o.s.v. kan man med 5DS R fotografera på 40 % längre avstånd än med 1DX med bibehållen bildkvalité. Men 5DS R har små pixlar vilket gör att man behöver snabbare slutartid. Vid de tester jag har gjort har det räckt med två stegs snabbare slutartid för att undvika skakningsoskärpa. Förutom bildkvalitén imponeras jag av att 5DSR är så tyst och fri från skakningar i exponeringsögonblicket.

Har 5DS R några nackdelar för fågelfotografen?
Ja självklart, man kan inte få allt på samma gång. En stor nackdel jämfört med 1DX är snabbheten eller rättare sagt avsaknaden av snabbhet. En annan nackdel är utformningen av kamerahuset, här är Canons 1 serie i mitt tycke helt överlägsen Canons mindre kameror. Kamerahuset skall vara lätt att jobba med, det skall ha stora lättåtkomliga knappar och reglage som sitter långt ifrån varandra så att man inte tar fel av misstag.Naturligtvis finns det mer för- och nackdelar med dessa kameror. Jag har jag bara belyst det som för mig är de viktigaste skillnaderna.

I mellanformatsklassen finner vi de kameror som namnet till trots, har de största sensorerna och därmed också den bästa bildkvaliteten. Det är Hasselblad, Mamiya, Phase One, Leica S och Pentax 645Z. Det blir allt färre naturfotografer som använder sig av mellanformatskameror. Det beror på att de är större, dyrare, långsammare - listan kan göras lång.  Har verkligen mellanformatskameran en framtid inom naturfotografin? Jag tror inte det, för idag finns det kameror med 24x36 mm sensorer som ger nästan lika bra bildkvalitet. De är mindre, lättare, snabbare och mycket billigare.

Står du i begrepp att köpa en ny kamerautrustning bör du fundera över vilka företag som kommer att finnas kvar i framtiden. Kyocera (Contax) har lagt ner sin kameratillverkning. Hasselblad räddades i sista stund av ett stort kapitaltillskott från sin ägare, det japanska handelshuset Shiro. Samtidigt tvingades de gå samman med Imacon som tillverkar bakstycken till mellanformatskameror. Konica och Minolta slog sig ihop för att bli större och starkare men det hjälpte inte, det blev Sony som tog över. Leica samarbetar med Panasonic. Pentax samarbetar med Samsung. Phase One har köpt aktiemajoriteten i Mamiya.

Sigma använder sig av en sensor från Foveon, numera uppköpt av Sigma, där varje pixel är känslig för alla tre färgerna. Denna sensor skiljer sig markant från alla andra typer av sensorer. Den stora fördelen med Foveonsensorn är att den ger mycket rena och naturliga färger och i praktiken hög upplösning. Sigma hävdar att man kan multiplicera antalet pixlar med tre, när man jämför deras sensor med andras. Detta är att ta i, sanningen är nog närmare två än tre gånger men det är mycket redan det. Att inte Foveonsensorn har blivit en större framgång för Sigma tror jag beror på att den inte klarar höga ISO-tal bra. För den som har macrofotografering som största intresse, är nog Sigmas kamera SD1 tillsamman med något av Sigmas utmärkta macroobjektiv den mest optimala kombinationen.

Objektivet
Objektivets kvalité är av största betydelse för bildresultatet. Därför kan jag aldrig rekommendera köp av något annat än objektiv som ger ett förstklassigt bildresultat. Om ekonomin inte tillåter köp av flera proffszoomar eller ett ännu större antal fasta gluggar, köp då ett bra objektiv och nöj dig med det. Du blir inte bättre fotograf för att du bär omkring på många objektiv. Det ger dig större möjligheter, det är sant. Men sant är också att du blir orörligare, fortare trött och får ett mer splittrat bildseende. Lägg hellre pengarna på ett bra stativ.

Val av brännvidd. Fundera över vad du vill fotografera, vad som är dina favoritmotiv och välj objektiv därefter. Själv fotograferade jag under många år med bara två objektiv, ett 300/2,8 och ett 28/2,8 plus en 1,4 gångers konverter. Det fungerade utmärkt. För att få ännu bättre fågelbilder sålde jag mitt 300/2,8 och köpte ett nytt 500/4,0 med bildstabilisator. Det är ingen tvekan om att det nya teleobjektivet var bättre för fågelfotografering. I andra sammanhang är det för långt eller för ljussvagt. Därför köpte jag återigen ett 300/2,8 med bildstabilisator. Det har varit min grundutrustning tillsammans med mitt vidvinkelobjektiv  24/1,4II. När jag bara varit ute och fotograferat fåglar har jag föredragit 500/4,0 IS. Undantaget är när jag planerar ta flyktbilder. Då är oftast 300/2,8 IS att föredra. I maj 2012 var det återigen dags att förändra min grundutrustning. Anledningen var att när jag hade mitt 300/2,8 IS saknade jag ofta 500/4,0 eller tvärtom. Nu är båda sålda och ett 400/2,8ISII är inköpt. Jag hoppas att detta objektiv skall fungera bra till flyktbilder, men också på stillastående motiv på långt håll med 1,4x och 2x konverter. Vidvinkelobjektivet 24/1,4 II har jag kvar men används mest inomhus. Istället är det normalzoomen 24-70/4,0 IS som får ta plats i ryggsäcken.

- Tro inte att du får ett likvärdigt resultat om du avstår från det ljusstarka objektivet  till förmån för ett ljussvagare objektiv bara genom att skruva upp sensorkänsligheten. Med ett ljusstarkt objektiv har man möjlighet att få ett kortare skärpedjup vilket ofta är det som gör att vissa bilder bättre än andra.

- Om du tar mycket motljusbilder bör du välja objektiv med ett fåtal små linser. Sådana objektiv ger lite eller inga oönskade reflexer i bilden, d.v.s. motsatsen till ljusstarka zoomar. Denna gamla sanning gäller inte fullt ut längre. För 2007 kom Canon och Nikon ut med nya zoomar (Canon 16-35/2,8 II och Nikon 24-70/2,8) som har betydligt bättre motljusegenskaper än sina föregångare. Flera nyutkomna objektiv från Canon och Nikon har riktigt bra motljusegenskaper p.g.a. ny förbättrad antireflexbehandling.

Objektivtester
Det finns många ställen i världen som testar objektiv enl. MTF-metoden (Modulation Transfer Function). Vad som vid första anblicken kan tyckas konstigt är att resultaten skiljer sig åt.

Så här är det. De resultat som presenteras är en sammanvägning av ett stort antal MTF-kurvor, där varje testställe gör sin egen bedömning av hur mycket de olika kurvorna skall påverka slutbetyget. En del ställen lägger mycket stor vikt vid vad objektivet presterar på bländare åtta. Andra ställen tar en förhållandevis stor hänsyn till vad objektivet presterar på bländare fyra och på full öppning. En annan sak är att en del MTF-tester inte är gjorda rent fysiskt, de är bara datorberäknade. Naturligtvis kan sådana datorberäknade MTF-tester bli fel, men det kan också de tester bli som är fysiskt gjorda. Det enskilda objektivet som testas kan vara ett måndagsexemplar.

Som om detta inte var nog har ett nytt problem dykt upp. Digitalkamerans sensor är mycket tunnare och har högre upplösning än filmen vilket gör att fokus måste ställas in mer exakt.
Kamerafabrikanterna har tyvärr inte uppmärksammat detta problem i tid, vilket gör att många kameror felfokuserar. En del har därför skickat in sina kameror och objektiv för kalibrering.

Numera finns det kameror som man själv kan kalibrera, så att de fungerar ihop med sina egna objektiv. Men tro inte att problemet är över om du köper ett sådant kamerahus. Om du ställer in din normalzoom så att den fokusera rätt i vidvinkelläget är det inget som säger att det fokuserar rätt i teleläget. Därför kan man på en del Canon kameror kalibrera AF i både vidvinkel och tele läget på zoomobjektiv. Det kan också vara så illa att din normalzoom fokuserar rätt på en meters avstånd men inte på oändligt i vidvinkelläget.  

I ärlighetens namn har varken Canon, Nikon eller något annat märke lyckats särskilt bra med den fasdetekterande autofokusen,  systemet är inte stabilt nog. Kanske är det så att det innehåller alldeles för många rörliga delar, så att minsta lilla slitage i mekaniken påverkar slutresultatet? Eller påverkas det av temperaturförändringar? Jag vet inte, men läser man Canons manual ordagrant står det. ”Det bästa är att utföra justeringen på den plats där fotograferingen ska ske. Det ger en mer exakt justering”. Kan det skrivas tydligare?

Jag kontrollerar att skärpan sitter där den ska så ofta jag kan, ja nästan varje gång innan jag börjar fotografera, på så sätt får jag fler bilder där skärpan sitter där den ska.

Om du har ett stillastående motiv med kameran på stativ rekommenderar jag att du använder Live View. Då kan du vara säker på att skärpan sitter där den ska.

Många fototidningar har mer eller mindre regelbundet objektivtester. En del tar förutom skärpan också upp objektivets vinjettering, distorsion, motljusegenskaper och mekaniska utformning. Enligt min mening har objektivtillverkarna skärpt till sig när det gäller skärpan. Dom vet att många fotointresserade läser tester och jämför vad de olika objektiven har fått för betyg. Vad som däremot inte alltid framgår i objektivtesterna är t.ex. hur runt hål objektivets bländarlameller ger, vilket påverkar den del av bilden som ligger i oskärpa. Ett runt hål ger finare oskärpa (bokeh) än ett kantigt. Objektivets mekaniska konstruktion är också viktig om man skulle råka tappa det. Ytterligare en sak är att många autofokusobjektiv är förvånansvärt otäta. Denna otäthet gör att både skräp och luftföroreningar fastnar på linserna inne i objektivet vilket givetvis påverkar bildresultatet negativt. Man behöver bara titta genom ett par smutsiga glasögon och jämföra med ett par rena för att förstå det.

Mitt råd är att läsa objektivtesterna kritiskt och var medveten om att ett betyg i en objektivtest inte är hela sanningen. I undantagsfall kan det vara helt missvisande, men oftast ger det en bra indikation på hur bra eller dåligt ett objektiv är.

Till sist, tro inte att det finns några små, lätta och billiga zoomobjektiv med stort zoomomfång som är bra. Om så var fallet skulle inte proffsen köpa stora, tunga och dyra zoomobjektiv med litet zoomomfång.

Här följer några hemsidor som innehåller objektivtester m.m.

www.usa.canon.com/eflenses/lineup/index.html

www.hasselblad.se

www.photozone.de

wlcastleman.com/equip/reviews/index.htm

www.the-digital-picture.com

Projektorn
Digitalprojektorn är den svaga länken i kedjan. Digitalprojektorer med beteckningen XGA har upplösningen 1024x768 pixlar, vilket innebär att den bara använder sig av 0,78 megapixel av bildens ursprungliga upplösning. Har du en systemkamera från Canon, Nikon, Sony, Pentax m.fl. så har den en sensor med storleksförhållandet 3:2. Det gör i praktiken att bilden som du visar får 1024x683 pixlar, vilket motsvarar 0,7 megapixel.

En s.k. full HD projektor har 1920x1080 pixlars upplösning. Det innebär att en bild från en vanlig systemkamera efter nedskalning blir på 1,75 MP. Det ger en avsevärt bättre bild än vad en XGA projektor kan prestera.

Canons "värstingmodeller" har WUXGA-upplösning vilket är det samma som 1920x1200 pixlar. Det gör att man kan visa en 3:2 bild som har 1800x1200 pixlar = 2,16 MP. Jag köpte en sådan projektor år 2010 för 85 000 kronor och det var en av de absolut bästa projektorer som fanns att köpa för pengar. Nu fem år senare har jag köpt Canons nya projektor Canon XEED WUX 450. Den saknar visserligen motorzoom och en del andra mycket bra automatiska inställningsmöjligheter som min gamla projektor har. Men skärpa, kontrast, färger och ljusstyrka är bättre på den nya och till mindre än halva priset

Kontrast är lika viktigt som ljusstyrka, upplösning och ett skarpt objektiv. Visar man bara bilder hemma och har möjlighet att mörklägga ordentligt rekommenderar jag en s.k. hembioprojektor som har bra kontrast och ett skarpt objektiv, men inte så hög ljusstyrka. Exempel på mycket bra sådana projektorer är Sony VPL-HW65ES för 30 000 kr och JVC DLA-X5000 för 50 000 kr.

Visar man ofta bilder i offentliga sammanhang råkar man utför lokaler med dålig mörkläggning. Då gäller det att ha en projektor med hög ljusstyrka, jag rekommenderar Canon XEED WUX 500. Vill man ha både hög ljusstyrka och bra kontrast får man köpa en BARCO-projektor för över 100 000 kr.

Som om inte detta var nog kommer det nu 4K-projektorer som har fyra gånger så hög upplösning som en s.k. full HD projektor. vill man ha en bärbar 4K-projektor med hög ljusstyrka finns det bara e n på marknaden och det är Canons XEED 4K500ST till ett rekommenderat pris på 463 000 kronor. Klarar man sig utan hög ljusstyrka är enligt min mening Sonys 4K-projektorer de bästa. Den billigaste våren 2016 är Sony VPL-VW320ES för 70 000 kr.

Stativet
Stativet är naturfotografens viktigaste tillbehör och det finns all anledning att satsa en ordentlig slant på ett bra stativ. Det spelar ingen roll om du har stabilisator i objektiven eller bara fotograferar med vidvinkel, stativet har alltid en funktion att fylla.

Med stativ är det som med bilar, olika modeller är bra till olika ändamål, därför har jag många stativ. De flesta stativ som säljs är tyvärr riktigt dåliga. Varför? Är stativtillverkarna okunniga? Nej knappast, det är köparna som är okunniga. Stativtillverkarna gör sådana stativ som flertalet köpare efterfrågar d.v.s. billiga, lätta (ostadiga) och snygga med många finesser som t.ex. mittpelare med vev. Bra stativ är dyra, tunga, stadiga och utan finesser.

Så här är det:
Stativets viktigaste uppgift är att hålla kameran stilla när du exponerar. På köpet får du full kontroll så att du i lugn och ro kan komponera bilden.
Stativets vikt är av stor betydelse för dess förmåga att:
1.    Eliminera skakningar från spegel och slutaren.
2.    Inte vibrera när det blåser.
3.    Stå pall för en liten knuff och inte trilla omkull med den dyra kameran på.
4.    Stå still när du panorerar.
5.    Klara långa brännvidder. Använder du ett 400 mm teleobjektiv utan stabilisator bör du ha ett stativ som väger
       minst 4 kg plus stativhuvud. Ett 600 mm teleobjektiv kräver ett stativ som väger minst 6 kg o.s.v.

Stativet skall inte ha mittpelare, det kan tyckas konstigt eftersom det är både bekvämt och snabbt att jobba med. Anledningen är att stativets stabilitet försämras avsevärt när man hissat upp mittpelaren. En annan är att mittpelaren är i vägen när man vill komma ner lågt som t.ex. vid blomfotografering.

Stativets ben skall gå att fälla ut olika långt oberoende av varandra, helst ända ut i spagat. Det får gärna ha låsvred vid stativplattan eller stopp som är lätt att lösgöra.

Stativet skall vara lättarbetat så att du inte drar dig för att sätta upp det gång på gång.

Trä, kolfiber eller metall. Det finns bra stativ av alla tre materialen. Generellt kan sägas att metallstativ behöver vara lite tyngre än de andra, eftersom metall inte absorberar vibrationer lika bra.

Här följer några stativ som jag kan rekommendera:

Tyska Berlebach (http://www.berlebach.de) har gjort trästativ i över hundra år. De har två olika serier. Den lilla serien har en svår konkurrent i de svenska stabilstativen. Berlebachs stora stativ modell UNI 24 och 26 är enligt min mening det ultimativa stativet när man väl har det på plats (vikt 7,3 resp. 7,6 kg). De är mycket lättarbetade och ytterst stabila. 

Svenska Stabil (www.stabil.nu). Det var Olle Karlsson från Skulltorp som började tillverka dessa lätta trästativ hemma i sin källare, nu är det hans son Jan Karlsson i Skövde som står för tillverkningen. Stabilstativen har som så mycket annat förbättrats genom åren, generellt vill jag påstå att Stabilstativ, som inte är äldre än 15-20 år är mycket bra stativ. Modellen Snabb är lätt, stabil och snabb att sätta upp och dessutom förhållandevis bra när det blåser. Denna modell var jag själv med och konstruerade i början av 90-talet, och den var i första hand tänkt för fågelskådare. Men ibland går det inte som man tänkt sig. Olle Karlsson avled och sonen Jan Karlsson tog över produktionen och riktade marknadsföringen mot naturfotograferna, som tog den till sitt hjärta. Modellen Snabb är numera den mest sålda Stabilmodellen. Utmärkande för Stabilstativen är följande:

1. Dom är lättarbetade och snygga att se på.
2. Fint hantverk.
3. Trädelen är varm och skön att hålla i när det är kallt ute.
4. Fötternas utformning skiljer sig från allt annat på marknaden och är kanske stabilstativens största fördel. De är utformade som små tefat, vilket gör att de inte sjunker ner så lätt i mjukt underlag. Trots det greppar de bättre på hala stenar än något annat stativ jag provat.
5. Stabila i förhållande till sin vikt. Modellen Snabb finns i två storlekar 2500 g och 2650 g.

Svenska Optipod (www.optipod.se) tillverkas av Hans Olsson i Vintrosa. Han gör metallstativ av mycket hög kvalité. Stativen är tunga (drygt 4 kg), dyra och mycket stabila. För att ha ett större sortiment säljer han också Stabil, Gitzo och Manfrottostativ. Han känner till för- och nackdelar av olika modeller och du får hjälp om stativet går sönder. Hans tillverkar också snabbfäste att sätta mellan kameran och stativhuvudet. Han tillverkar mycket bra snabbfästen men tyvärr är de inte kompatibla med Arca-standarden.

Franska Gitzo (www.gitzo.com) är en av de två stora stativtillverkarna i världen, den andra är Italienska Manfrotto. Båda företagen ägs av Vitec Group PLC (så var det med den konkurrensen). Gitzo gör mycket bra kolfiberstativ. Jag har 3 Gitzo GT3530LSV (1,9 kg), ett Gitzo GT5540LS (2,9 kg), ett Gitzo GT5532 (2,9 kg), ett Gitzo GM5540 (enbensstativ) särskilt de större modellerna. 

GT3530LSV är mitt lättviktsstativ och GT5532LS är mitt allroundstativ. Jag har också ett stort, tungt trästativ från Berlebach som jag använder när det blåser kraftigt. Det står still betydligt bättre än kolfiberstativen p.g.a. den högre vikten.

Italienska Manfrotto (www.manfrotto.com) som heter Bogen i USA är världens största stativtillverkare. Generellt kan man säga att Manfrotto är ett lågprismärke och ett bra sådant. Man får faktiskt mycket för pengarna. Själv är jag inte så förtjust i Manfrottostativ, men det finns ett som är både snabbjobbat och stadigt, det heter 350 MV (vikt 4,9 kg).

Svenska Gobi (www.gobi.nu). Göran Birgersson i Hörby tillverkar stabila gömslestativ. Den som suttit i ett örngömsle och missat bilden p.g.a. att örnen upptäckte att du rörde på objektivet vet att ett bra gömslestativ är ett måste.

Stativhuvud och snabbfäste
Ovanpå stativet skall det sitta ett stativhuvud med snabbfäste. Med stativhuvuden är det precis som med stativ, de flesta som säljs är riktigt dåliga. Det första att ta ställning till är om man skall ha kulled, panoramahuvud, gimbalhuvud eller videohuvud. Jag har haft många kulleder, panoramahuvuden och videohuvuden genom åren. Numera använder jag oftast Wimberly Head II, när jag fotograferar fågel med det stora teleobjektivet, annars är det kulled som gäller. Det går mycket fortare att arbeta med den stora kulleden än ett panoramahuvud. Fördelen med ett panoramahuvud är att det är lättare att finjustera så att man får exakt det utsnitt man vill ha. Har du inget stort teleobjektiv som du använder mycket, rekommenderar jag en kulled. Originalet heter Arca Swiss och var länge den bästa kulled som fanns på marknaden. Min Arca B1 är inte riktigt bra. Vrider man vredet åt fel håll vill det gärna fastna i bakre läget och man kan få ta i ordentligt för att få loss det. Det är fler än jag som råkat ut för detta. Arcas största kulleder, B1g och B2, har inte denna svaghet. Ingen av dessa tillverkas längre. De nya Arcakullederna heter Z1..... Fördelen med de nya kullederna är att priset är lägre och att vredet inte fastnar i det bakre läget. Nackdelen är att panoramafunktionen på den nya generationen glappar.

Really Right Stuff (www.reallyrightstuff.com) modell BH-55 är en amerikansk kulled i den övre prisklassen. Den är låg, lätt och har stor kula. Frågan är om den inte är marknadens bästa kulled just nu. Hans Olsson i Vintrosa säljer den.

Linhoff gör bra och dyra kulleder, men det kostar 2500 kronor att få service på dem.

Gitzo gör enligt min mening kulleder som är mer snygga än bra, jag rekommenderar dem inte.

Novoflex (Magic ball) är en upp och nedvänd kulled, jag rekommenderar den inte.

Manfrotto har gjort många mer eller mindre dåliga kulleder genom åren. Men för några år sedan kom de ut med modellerna 468 och 469 som visat sig riktigt bra. Modellerna är lika varandra förutom att 469 är större och kraftigare, men 468 och 469 tillverkas tyvärr inte längre. Sedan dess har de kommit ut med ytterligare modeller. En som heter 490, som är en riktig billighetsmodell och en bra sådan och en som heter 468 mg (inte att förväxla med 468). 468 mg har en hydraulisk låsanordning som fungerar riktigt bra. Tyvärr så är halsen mellan kula och snabbfäste för klen för att den skall orka med stora och tunga teleobjektiv.

Wimberly (www.tripodhead.com) Tycker du om att fotografera fåglar i flykt rekommenderar jag Wimberly. De tillverkar två modeller. Originalet heter Wimberly Head - Version II och klarar ett 600/4 - 400/2,8. Nackdelarna med detta stora och dyra stativhuvud är flera. Det är svårt att sätta fast kamerahuset med normalobjektivet på, man behöver som regel en adapter om inte objektivet har ett eget stativfäste. Stabiliteten är något sämre än på en bra kulled. För fotografering av fåglar i flykt är det oslagbart. Wimberly´s andra modell heter Sidekick och är en påbyggnad av en kulled, vilket gör användningsområdet obegränsat. Den klarar som mest ett 500/4 om den sitter på en bra kulled. Sidekick är nästan lika stabil som Wimberly Head - Version II.

Jannes - svängfäste. Våren 2007 konstruerade jag själv "Jannes - svängfäste". Den utgår precis som Wimberly Sidekick från en kulled. Skillnaden är att den är betydligt mindre, lättare, stabilare och billigare (1500 kr) än Wimberly Sidekick. Nackdelen är att vridcentrum ligger under objektivet, precis som hos en kulled, ett panoramahuvud och ett videohuvud. Hans Olsson i Vintrosa att tillverkar den.

Snabbfästet är en sak som sitter ovanpå stativhuvudet. Med snabbfästet går det fort och lätt att ta av och sätta på kameran, man slipper skruva. Det finns många olika slag av snabbfäste på marknaden. Dyrast av alla är Arcas snabbfäste. Arca är bra men lite "kantiga". Jag och flera med mig har bytt från Arca till Optipod som tillverkas av Hans i Vintrosa. Bättre snabbfäste finns inte. Men smakar det så kostar det, ca: 1800 kr för ett snabbfäste och en kameraplatta som är specialgjord till din kameramodell. Tyvärr är inte Arca och Optipod kompatibla med varandra.

Mitt råd är:
Köp ett Stabil trästativ av Jan Karlsson (tel. 0500-46 15 01) om du tänker ägna dig åt landskapsfotografering. Den tvådelade modellen, Snabb, finns i två längder och väger 2500 g resp. 2650 g. Priset är ca 3000 kr. Den tredelade modellen finns också i två längder och väger 3000 g resp. 3075 g och priset är ca 3500 kr. Värdesätter du smidighet och låg vikt är det Gitzos kolfiberstativ GT3532LS  (2000 g) det bästa som finns. Jag rekommenderar verkligen detta stativ trots att det kostar ca.7000 kr. Ovan på detta rekommenderar jag en Really Right Stuff´s kulled modell BH 55. Kulleden 6340 kr inkl. snabbfäste och en kameraplatta hos Hans Olsson i Vintrosa (tfn. 019-294060), dyrt men bra. Har du inget riktigt stort tele och vill komma undan billigare, rekommenderar jag Manfrottos kulled 468mg med snabbfäste från Hans Olsson. Den kulleden tar Hans 4250 kr för och då ingår Optipod snabbfäste och kameraplatta. Vill du komma undan med lägre kostnad och har en lättare kamera + objektiv så satsar du på Manfrottos kulled 488. Den kulleden kostar med Optipod snabbfäste och kameraplatta ca 3000 kr.

Slutsats
Ett bra stativ med stativhuvud och snabbfäste kostar en hel del men är värt varenda krona. Avstå hellre från köp av ytterligare ett objektiv.

Min egen kamerautrustning
Jag bytte från Nikon till Canon 1994. Anledningen var att jag tillsammans med ett tiotal andra fågelfotografer satt nere på Ölands södra udde och försökte fotografera flygande fåglar. Flertalet av oss hade Nikon. Våra kameror bara fokuserade fram och tillbaka och förde ett allmänt oväsen medan fåglarna flög förbi. Annat var det för dem som hade Canon, deras kameror fokuserade snabbt, exakt och ljudlöst (USM). Jag fick låna en Canon 100 med ett EF 300/4 på. Oj, vilken skillnad. Jag fick direkt bra bilder på flygande fåglar. Veckan efter sålde jag min Nikon-utrustning och köpte en ny Canon-utrustning. Ett byte som jag aldrig har haft anledning att ångra. Canon har varit störst och bäst sedan börja av 90-talet, men de senaste åren har det hänt saker och ting. Nikon har kraftsamlat och det har blivit konkurrens mellan märkena, något som vi konsumenter har all anledning att glädjas åt.

Nu har jag följande kamerautrustning:
Kamerahus: 
Canon 1DX MKII
Canon 5DSR

Zoomobjektiv:
70-200/2,8 IS II
70-200/4 IS

Fasta objektiv:
14/2,8 II
24/2,8 IS
35/1,4 II
100/2,8 IS Macro
135/2,0
200/2,0 IS
400/2,8 IS II

Tilt- och shiftobjektiv:
17/4
24/3,5 II
90/2,8

Övriga tillbehör:
1,4 III extender och 2,0 III extender
1st 12 mm mellanring
2st 25 mm mellanring

Vinkelsökare C och 2 stycken blixtar 550 EX, en 600 EX-RT och sändare ST-E2

Stativ:
Gitzo GT3530LSV (kolfiber)
Gitzo GT5532LSV (kolfiber)
Gitzo GT5540LS (kolfiber)
Gitzo GM5540  (kolfiber, enbensstativ)
Berlebach UNI 16 (trästativ)

Stativhuvud:
Naturfotografering - Arca B1, RRS BH-55, Manfrotto 468 mg
Fågelfotografering - Arcatech Long Lens Head, Acra B2, Wimberly Head II, Zenelli Gimbal Z kolfiber.

Bildbehandling:
Dator: MacBook Pro 17” med Intel core i7.
Skärm: Eizo ColorEdge 241W och 245W
Ritbord; Wacom Intuos 5
Program: Photoshop CC, Lightroom 5, Canon DPP

Till Startsidan