Mina råd om teleobjektiv

Det är den vanligaste frågan som jag får på mina kurser. För att kunna svara på den frågan måste jag veta hur du kommer att fotografera fåglar. Är du en fotograferande fågelskådare som ofta går långa sträckor? Är det aktionfotografering som är prio ett eller kommer du mest att sitta i ett gömsle? Ja, du förstår nog, det finns ingen brännvidd som är bäst till allt.

Om du är en fågelfotograf som fotograferar på frihand och ofta går långa sträckor behöver du ett lätt objektiv. Till dig rekommenderar jag i första hand ett teleobjektiv med difraktionslinser. De objektiven är lite lättare och kortare än konventionellt byggda teleobjektiv. Nackdelen med dessa objektiv är att de inte är riktigt lika skarpa som de bästa konventionellt byggda teleobjektiven, men skillnaden är inte stor. Men det finns ett objektiv med difraktionslinser som är riktigt skarpt, det är Nikons nya Z 600/6,3 VR S. Det objektivet är ett riktigt drömobjektiv för den som vill ha ett litet, lätt teleobjektiv med lång brännvidd och som är riktigt skarpt.

För närvarande finns det fyra bra, plus ett riktigt bra teleobjektiv med difraktionslinser. Det är Canon EF 400/4 DO IS II USM, AF-S Nikkor 300/4E PF ED VR, AF-S Nikkor 500/5,6E PF ED VR, Nikkor Z 800mm f/6,3 VR S och Nikons nya Nikkor Z 600/6,3 VR S.

Prioriterar du aktionfotografering ska du undvika de längsta brännvidderna 600/4 och 800/5,6. Bilden på fiskgjusen tog jag från en båt med mitt 400/2,8.

Ett 400/2,8 kan också vara för långt. Ett exempel på det var när jag var på Öland och fotograferade den amerikanska stensvalan. Jag tog flera hundra bilder med mitt 400/2,8 men inga bilder blev skarpa. Objektivet var för långt och för tungt för att jag skulle hinna med att följa den lilla svalan. Som tur var hade jag med mig mitt 200/2,0. Utan det objektivet hade det inte blivit några skarpa bilder på stensvalan.

Är det gömslefotografering som du i första hand kommer att ägna dig åt? Då är 400/2,8, 500/4 och 600/4 de objektiv som jag rekommenderar. Det är stora och tunga objektiv, men det har mindre betydelse för du ska bara bära objektivet till och från gömslet.

Eftersom de här objektiven har lång brännvidd och stor bländaröppning går de oftast utmärkt att använda tillsammans med teleconverter.

Ett ljusstarkt objektiv ger dig bättre förutsättningar för att fotografera tidigt på morgonen och sent på kvällen. Bilden på nattskärran tog jag med mitt Canon 200/2,0. Tiden var 1/500 sek. vilket är i längsta laget för en flygande nattskärra. Bländaren på full öppning och ISO 4000. Har du ett objektiv med sämre ljusstyrka än bländare 4 kommer du ofta att uppleva det som en begränsning. Du blir lite av en vackert-väder-fotograf.

En stor bländaröppning ger dig också större möjlighet att sudda ut bakgrunden, vilket många gånger är positivt för bilden. Är bakgrunden oskarp upplevs fågeln som skarpare än om bakgrunden är skarp. En oskarp bakgrund kan också trolla bort en rörig bakgrund. Ja, du förstår nog. Ljusstyrka kan du inte få för mycket av, men ljusstarka teleobjektiv är stora och tunga och kostar mycket pengar.

Jag har fått frågan många gånger. Ska jag köpa ett zoomobjektiv eller ett tele med fast brännvidd? Att svara på den frågan är enkelt. Jag svarar alltid, köp ett teleobjektiv med fast brännvidd, för så här är det.

Zoomobjektivets stora fördel är att du lätt kan få precis det bildutsnitt som du önskar. Det var jättebra när vi fotograferade med diafilm, men det gör vi inte längre. I dag fotograferar vi med digitalkameror. Det gör att du i datorn kan beskära bilden så att du får precis det bildutsnitt som du vill ha.

Efter det att du har beskurit bilden har du som regel ändå tillräckligt många pixlar kvar för att kunna göra en förstoring.

Ska du bara använda bilden på nätet eller i en bildvisning behövs det inte alls många pixlar. Du kan delförstora jättemycket och det blir bra ändå.

Teleobjektiv med fast brännvidd är som regel kortare, lättare, billigare och skarpare än motsvarande zoomobjektiv. Ett bra exempel på detta är Canons fasta EF 400/4 DO IS II USM med difraktionslinser. Det är kortare, lättare, billigare och något skarpare än Canons superzoom 200-400mm med ljusstyrka 4 och inbyggd teleconverter.

De flesta zoomobjektiv är gjorda så att de är kortare när de är i inzoomat läge och blir längre när du zoomar ut. Denna objektivkonstruktion har flera nackdelar. När det är i utzoomat läge är de väldigt känsliga för stötar. Det räcker med att objektivet får en kraftig stöt på motljusskyddet för att styrklackarna inne i objektivet ska skadas och gå sönder. Följden blir ett oskarpt objektiv.

Ett bra teleobjektiv ska vara robust byggt och tåla en och annan stöt. För när allt kommer omkring kostar även de billigaste långzoomarna från Tamron och Sigma en hel del pengar. Alldeles för mycket pengar för att lätt gå sönder och inte gå att laga.

Gemensamt för dessa zoomobjektiv är också att brännvidden minskar med kortare fotograferingsavstånd.

Som om inte detta var nog så blir objektiv som ändrar sig i längd fortare smutsiga inuti. De fungerar som en blåsbälg när du zoomar in och ut. Ytterligare en anledning till att välja bort dessa zoomobjektiv är att när du har objektivet på ett stativ förskjuts tyngdpunkten när du zoomar. Detta ställer till problem, särskilt om du har ett gimbalhuvud på stativet och det har de flesta fågelfotografer i dag.

Canon och Nikons professionella långzoomar är inte konstruerade så att de ändrar sig i längd när du zoomar. Och tur är väl det med tanke på vad de kostar.

Olympus kom våren 2021 med en superzoom i den övre prisklassen. Det objektivet heter Olympus M. Zuiko Digital ED 150-400/4,5 TC 1,25x IS PRO. Jag har testat det objektivet och det är som de flesta långzoomar, det faller i skärpa på den längsta brännvidden. Men vid 300mm är det skarpare än M. Zuiko Digital ED 300/4 IS PRO. Det är ett bra betyg.

Har du trots allt, bestämt dig för att köpa ett zoomobjektiv med en brännvidd upp till 600 mm, då är Sonys 200–600 zoom det bästa valet. Det är skarpare än Tamron och Sigmas 150–600 zoomar och det ändrar sig inte i längd när du zoomar.

Klarar du dig med en brännvidd upp till 500 mm rekommenderar jag Canons RF 100-500/4,5-7,1. Det objektivet ändrar sig visserligen i längd när du zoomar och det är inte billigt. Men det är den skarpaste långzoomen med en brännvidd upp till 500 mm. Ett bra reseobjektiv.

Om du tycker 300mm räcker finns det ett zoomobjektiv som är skarpare än alla andra zoomobjektiv och det är Canons nya RF 100-300/2,8 L IS USM.

Många fågelfotografer har ett s.k. supertele. Supertelen är dyra och jättebra för fågelfotografering. Ett originalobjektiv kostar från 60 000 kronor och upp till det fyrdubbla. Det vanligaste av dessa dyra teleobjektiv är ett 500 mm originalobjektiv från Canon eller Nikon med bländare 4 som största bländare. Priset för ett sådant objektiv är runt 100 000 kronor.

Därför är det inte konstigt att Sigma som tredjeparttillverkare försökt ta en del av den kakan. De har länge haft ett 500 mm teleobjektiv med bländare 4,5 som största bländare. Det objektivet har inte gjort någon succé. Det är helt enkelt för dåligt.

För inte så länge sedan kom de med ett nytt 500 mm teleobjektiv, med bländare 4 som största bländare. Det objektivet är betydligt bättre än det gamla med bländare 4,5. Sigmas nya 500/4 och Canon och Nikons motsvarighet är i allt väsentligt lika. Men vad ska du då satsa på? Ett originalobjektiv eller ett tredjepartsobjektiv?

Att du inte kan köpa ett Canon 500/4 och sätta på en Nikon-kamera är självklart och tvärt om. Men ett Sigma 500/4 kan du köpa oavsett om du har ett kamerahus från Sigma, Canon eller Nikon. Med adapter passar också Canonversionen av Sigma-objektivet på Sonys spegellösa kameror.

Fördelen med Sigmaobjektivet är att det är billigare än ett originalobjektiv från Canon eller Nikon. Skulle du sedan vilja byta kameramärke från t.ex. Nikon till Canon kan du skicka in Sigma-objektivet för byte av objektivfattning.

Skärpan är mycket bra i alla tre objektiven. De är lätt att tro att Canon- och Nikonobjektiven är skarpare än Sigmaobjektivet, för att de kostar mer. De tester som jag har gjort inomhus, genom att ta bilder på en testtavla under optimala förhållande visar att Canon och Nikonobjektiven är skarpare än Sigmaobjektivet. Men skillnaden är liten och svår att se. Det är först när jag förstorar upp dem till skala ett till ett på min fina Eizo-skärm som jag ser det. Vid praktisk fågelfotografering är skillnaden svår att se.

Vissa rykten gör gällande att autofokusen inte är lika bra hos Sigmaobjektivet? Om det är sant eller inte, det vet jag inte. Jag kunde i alla fall inte märka att autofokusen fungerade sämre eller långsammare på Sigmaobjektivet än på mina Canonobjektiv. Sigmaobjektivet satte skärpan där den skulle, utan att jag behövde göra någon microjustering av autofokusen. Hade Sigmaobjektivet front- eller bakfokuserat hade jag kunnat justerat det med den vanliga microjusteringen i kamerahuset. Nackdelen med denna microjustering är att den bara ställer skärpan helt rätt på ett avstånd. Om du t.ex. ställer in autofokusen så att den fokuserar rätt på 5 meter är det bara att hoppas att den också ställer skärpan rätt på 50 meter.

Detta tillkortakommande av microjusteringen har Sigma löst genom att du kan köpa till en USB-docka för ca: 500 kronor. Med hjälp av den dockan kan du koppla ihop objektivet med datorn och sedan microjustera på upp till fyra olika avstånd, i stället för bara på ett.

Har du tänkt att sätta på en teleconverter på ditt Sigmaobjektiv? Då kan du få problem. För elektroniken fungerar inte om du sätter på en original-converter från Canon eller Nikon. Men köper du en Sigma-converter fungerar elektroniken.

Våren 2024 kom Sigma med ett lätt 500mm teleobjektiv med bländare 5,6 som största bländare. Hur bra det är vet jag inte, för jag har inte testa det. Men att döma av publicerade MTF-kurvor så är det ett bra objektiv.

Tele-convertern är på gott och ont, därför kallas den också för "fattigmanstele". På Canonspråk heter den extender. Oavsett vad du kallar den är det många fågelfotografer som använder teleconverter, för att få lite längre brännvidd. När brännvidden förlängs med en teleconverter försämras ljusstyrkan. Har du satt på en 1,4 converter tappar du ett bländarsteg och med en 2 gångers converter tappar du två bländarsteg.

Nikon har också en converter som förlänger brännvidden 1,7 gånger, med den tappar du ett och ett halvt bländarsteg. Det är inte bara ljusstyrka som du förlorar, bildkvalitén försämras också med tele-convertern. En 1,4 converter förstorar de optiska felen som finns i ditt teleobjektiv med 1,4 gånger. Lägg också till de optiska felen som finns i själva convertern så förstår du att bildkvalitén försämras. Därför rekommenderar jag inte någon att sätta på en teleconverter på ett objektiv i budgetklassen, bildkvalitén blir för dålig. Det kan låta hårt, men så är det.

Är du däremot lycklig ägare av ett supertele, då är teleconvertern ett bra komplement. Själv använder jag ofta min 1,4 converter och 2 gångers convertern med gott resultat.

Canons EF400/5,6L USM kom ut på marknaden 1993. Objektivet tillverkades i 28 år, det måste vara rekord. Det är fortfarande ett bra objektiv trots avsaknaden av stabilisator. Anledningen är att det är litet och lätt, men ändå mycket robust. Skärpan är klart bättre än hos de mycket populära långzoomarna från Sigma och Tamron. Att det saknar stabilisator är naturligtvis en nackdel, men sätter man det på en Canon R5/R6 får man stabilisator, för den finns i kamerahuset.

Canon EF 400/4 DO IS USM kom 2001. Det var det första supertelet med diffraktionslinser. Tack vare diffraktionslinser kunde man göra det kortare och lättare än ett konventionellt konstruerat teleobjektiv. Köp inte detta objektiv, för det är inte så skarpt som man har rätt att förvänta sig av ett supertele. En förbättrad version kom 2014, det heter EF 400/4 DO IS II USM. Detta objektiv rekommenderar jag om du ska ut och resa eller gå mycket.

År 2011 kom Canon med förbättrade versioner av sina ljusstarka 300, 400, 500 och 600 mm teleobjektiv. De heter EF 300/2,8 L IS USM II, EF 400/2,8 L IS USM II, EF 500/4 L IS USM II och EF 600/4 L IS USM II. De är de skarpaste teleobjektiv som Canon har tillverkat. Använder du teleconverter ofta, då är det något av de här objektiven som du ska ha.

År 2018 kom Canon med EF 400/2,8 L IS USM III och EF 600/4 L IS USM III. Det är lättare än sina föregångare. Skillnaden i vikt är nästan 1 kg och inte nog med det, vikten är längre bak i objektiven. Det gör att det är lätt att handhålla dessa objektiv. Tyvärr är de inte riktigt lika skarpa som sina föregångare. Det märks framförallt när man sätter på en teleconverter, då är skillnaden tydlig, utan teleconverter är det svårt att se någon skillnad. Alla objektiv-konstruktioner är kompromisser av olika slag. Canon har denna gång valt att prioritera låg vikt och bra balans framför optimal skärpa.

År 2021 kom RF 400/2,8 L IS USM och RF 600/4 L IS USM. Enda skillnaden jämfört med EF 400/2,8 L IS USM III och EF 600/4 L IS USM III är bajonettfattningen. Den skillnaden kan låta försumbar, men det är den inte. Den nya RF-fattningen kan överföra mer information än den gamla EF-fattningen från 1987. Det gör bland annat att Canons autofokus blir ännu snabbare.

År 2022 kom Canon RF 800/5,6 och 1200/8. Vikten och närgränsen är bra på dessa objektiv, men det är också det enda som är bra. Priset är nästan ofattbara 221 000 resp. 260 000 kronor. Som om inte det var nog så är de här dyra objektiven inte skarpa. I alla fall inte så skarpa som man har rätt att förvänta sig av så dyra objektiv. Det kan jag säga utan att ha testat dem, för det är bara att titta på Canons egna MTF-kurvor. Att de inte är skarpa beror på att Canon har tagit en genväg. Istället för att konstruera två konventionellt byggda teleobjektiv med bästa tänkbara glas har man tagit sitt RF 400/2,8L IS USM och sitt RF 600/4 L IS USM och satt på en två gångers converter. Det syns inte utanpå objektivet, men så är det.

Vill man ha ett skarpt 800 mm teleobjektiv finns det inga genvägar. Då är det bara ett konventionellt konstruerat teleobjektiv med bästa tänkbara glas som gäller. Canon har ett som heter EF 800/5,6L IS USM, det väger 4500 gram och kostar 174 000 kronor.

Nikons teleobjektiv har historiskt sett alltid varit sämre än Canons med några få undantag. År 2013 kom Nikon AF-S 800/5,6 E FL ED VR. Det objektivet är riktigt bra, lite skarpare än Canons motsvarighet. År 2014 kom Nikon AF-S 400/2,8 E FL ED VR och 2015 kom AF-S 500/4 E FL ED VR och AF-S 600/4 E FL ED VR. De objektiven är i allt väsentligt lika Canons EF 400/2,8 L IS USM II, EF 500/4 L IS USM II och EF 600/4 L IS USM II.

I början av 2022 kom Z 400/2,8 TC VR S. Efter att ha testat detta objektiv vågar jag påstå att det är världens bästa teleobjektiv. Det är minst lika skarpt som Canon EF 400/2,8 L IS USM II. Det är nästan lika lätt som Canon RF 400/2,8 L IS USM. Det har inbyggd teleconverter, det har inte Canon RF 400/2,8 L IS USM. Grattis Nikon!

Sommaren 2022 hade Nikon tre teleobjektiv med difraktionslinser. Det är AF-S Nikkor 300/4E PF ED VR, AF-S Nikkor 500/5,6E PF ED VR och Nikkor Z 800/6,3 VR S. Skärpan är inte riktigt lika bra i dessa objektiv som i AF-S 500/4 E FL ED VR och AF-S 800/5,6 E FL ED VR, men ändå bra. Alldeles tillräckligt bra för de flesta fågelfotografer. Styrkan i dessa objektiv är att de är små och lätta. Att de dessutom kostar mindre än hälften jämfört med sina ljusstarkare släktingar gör att de har blivit så mycket populära bland fågelfotografer.

Innan året var slut hade Nikon kommit med ytterligare två teleobjektiv. Det första var Z 400/4,5 VR S. Det har konventionella linser, men är ändå litet och lätt, det väger bara 1245 gram. Skärpemässigt ligger det mitt emellan Nikons 400/2,8 med 1,4 converter och 800/6,3. Detta är enligt min mening det bästa objektivet för fågelfotografering för under 50 000 kronor. Det andra som kom var Nikon Z 600/4 TC VR S. Detta är det ultimata teleobjektivet för fågelfotografering, ett lätt 600mm teleobjektiv med ljusstyrka 4 och inbyggd teleconverter. Om jag ”bara” fick önska mig ett teleobjektiv för fågelfotografering skulle jag inte tveka. Jag skulle välja Nikon Z 600/4 TC VR S alla dagar i veckan.

Nikon har verkligen satsat på oss fågelfotografer, 2023 kom Z 600/6,3 VR S. Det är ett objektiv med difraktionslinser. Det som skiljer Z 600/6,3 VR S från Nikons andra objektiv med difraktionslinser är att det är skarpare. Det är riktigt skarpt, det är svårt att se någon skillnad i skärpa mellan Z 600/6,3 VR S och Z 600/4 TC VR S. Det som gör att jag ”bara” gett det betyget fyra i min jämförelsetabell beror på ljusstyrkan och att det saknar inbyggd teleconverter. Ändå vågar jag påstå att Z 600/6,3 VR S just nu är det bästa teleobjektivet som finns för många fågelfotografer. Anledningen är att många fågelfotografer efterfrågar ett litet, lätt teleobjektiv som är robust byggt och riktigt skarpt. Alla de egenskaperna har Z 600/6,3 VR S.

• Bästa budgetalternativet är Nikon Z6 III och Nikkor Z 400/4,5 VR S.
  Att jag inte rekommenderar Canon R6 MK II och RF 100-500/4,5-7,1 är att jag föredrar objektiv med fast brännvidd.
• Bästa kameran och teleobjektivet för fågelfotografering för under 100 000 kronor är Nikon Z6 III och Nikkor Z 600/6,3 VR S.
• Bästa kameran och teleobjektivet för fågelfotografering för under 150 000 kronor är Nikon Z8/Z9 och Nikkor Z 600/6,3 VR S.
• Vill du ha det bästa som går att köpa för pengar har jag tidigare rekommenderat Nikon Z8/Z9 med Z 600/4 TC VR S alla dagar i veckan. Nu rekommenderar jag mitt eget märke Canon. För Canon har kommit ut med två nya kamerahus i proffsklassen Canon R1 och R5 MKII. Bäst för fågelfotografering är Canon R5 MKII. Canon R5 MKII har en modern 45MP sensor och så går det att förseriefotografera i RAW-format med den kameran. Canons bästa teleobjektivet heter RF 600/4L IS USM.